ALLTSÅ WOW OKEJ denna lucka är ju för bra för att vara sann!! Jag har själv denna jacka från Didriksons och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna ge de en rättvis beskrivning. Kan väl börja med att skriva att det är en varmfodrad och HELT vattentät jacka, speciellt utvecklad för skandinaviskt väder (aka pissväder). Finns en specialficka till mobilen och även uttag för hörlurar. Alltså den är så go och bra, och dessutom snygg! Typ den första vinterjackan som jag faktiskt velat stänga (ni vet vad jag menar ingen jacka är snygg stängd). Om ni letar efter en vinterjcakekompis för livet är detta absolut jackan ni ska tävla om!! Jag bär min med Timberlands, blåa jeans och min favorit-knit.
Ni vet häromdagen när det blåste som bara den och regnet piskade i vinden? Då bar jag den. Kom jag hem torr, förvånad som aldrig förr och varm? Japp. Jajamensan. Det gjorde jag.
För att tävla om denna fantastiska jacka:
Kommentera med namn, stad, storlek samt ålder
Berätta sedan om ert värsta, bästa, roligaste eller tråkigaste minne från ett oväder!
Lycka till!
Juryn består enhälligt av bloggens innehavare Demi och beslutet kan inte överklagas.
Vinnaren meddelas via mail och vinsterna skickas ut löpande.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.
Exakta värdet på plaggen är 499/299:-
Portot betalas av vinnaren. Bor han/hon i Stockholm kan ett möte ordnas istället för frakt.
Magdalena, stl 42, Partille, 41år
Mitt bästa minne av ett oväder är när jag som ca 6-åring sitter inbäddad i varma filtar på vår balkong med en kopp rykande varm choklad i handen och beundra det monströsa åskovädret med tillhörande blixt show som rasade utanför.
Sämst var när de stängde Älvsborgsbron pga hårda vindar och resan hem i bil som normal tar ca 30-45 minuter tog över 3 timmar!
Allice, 19år, Stockholm, M
Bästa minnet var när bussarna inte kom fram till skolan för att det var för mycket snö. Moahaha
Martyna, 16 år, Åkarp
Stl 38
Mitt bästa minne av ett oväder är från i somras, när jag var på läger i Guatemala. Det var otroligt varmt, och det var ett otroligt oväder. Det öste ner och åskade. Det vi gjorde var att vi sprang ut och körde pjätt och dansade runt. Supermysigt och kul. Sedan gick vi in och var fulla av energi och skratt <3
Kommentera med namn, stad, storlek samt ålder
Berätta sedan om ert värsta, bästa, roligaste eller tråkigaste minne från ett oväder!
Klara, 16, Trollhättan
strl 38 elr S
Denna jacka skulle göra mig så himla glad, som en tidig födelsedagspresent inför min sextonde födelsedag nästa vecka, plus inför det att snön kommer hit och mamma tvingar mig att dra på mig min nuvarande, skitfula vinterjacka! Då vore denna jackan en ren dröm!
Mitt bästa minne ifrån oväder var när en storm drog in över vårt sommarhus på västkusten. Vi bor högt upp på ett berg och har utsikt över havet och man kunde bokstavligen se stormen komma som ett tät väg, närmare och närmare. Dånet som åskan skapade då blixten slog emellan bergväggarna, kommer jag nog aldrig glömma! Så jäkla mäktigt
Karin Linköping storlek L och jag är 36 år
Ett roligt minne jag har från regnruskväder är när jag var liten. Mamma och jag klädde på oss fullt rustade med regnkläder och gick ut och hoppade i vattenpölar. Det var så roligt och de som såg oss tyckte inte vi var kloka. När vi kom in i värmen så torkade vi oss och drack varm choklad. När jag blev äldre så bestämde jag mig för att om jag får barn någon gång så ska jag hoppa i regnpölar med dom. Nu är jag mamma och hoppar i vattenpölar med mina barn. Ju större pölar desto bättre!
Fast jag tror att det är jag som har roligast när vi är ute och hoppar 🙂
Rosy aka Råger
Jag har en förmåga att förtränga saker jag ser som ett trauma t.ex oväder. Finns inget jag avskyr mer. Att bli blöt, kall och våt är det värsta jag kan tänka mig. Men varje höst/vinter blir jag det ändå. Bara för att jag aldrig lär mig, utan alltid har en för tunn jacka. Men ett väder jag faktiskt minns är sommar vädret. Solen som leker och vinden som för en gångs skull är skön. Det är vad jag väljer att minnas men kanske kan en jacka, varm och skön leda mina minnen till vintern också.
#rågerpoet puss älskar din blogg! Är ditt största fan osv
Hej hej!
Mitt bästa minne från ett oväder var när det var snöstorm när jag gick på gymnasiet. Ingen hade sagt något om att skolan var inställd så jag tog bussen och åkte in till stan och det var verkligen att pölsa i snön och givetvis snöade och blåste det samtidigt. Idag minns jag inte om jag var glad, arg eller besviken för att ha fått ta mig ur sängen och ta bussen till skolan jag minns ovädret 🙂
Och för en som älskar snö så är det svårt att glömma, men idag är det i alla fall ett roligt minne!
Önskar dig en toppenfin helg!
Hälsningar Frida
36 år
Göteborg
Glömde ju uppge storlek så här kommer den 🙂
Strl 40
Clara clarsson, 17 bast, St0ckh0lm.
Har alltid varit fascinerad över oväder, en skräckblandad förtjusning rusar alltid över mig när jag hör vinden vina och träden knaka utanför mitt fönster. (Vill klargöra att oväder i den extrema klassen som orsakar brå död och lidande samt demolerad infrastruktur BARA är vedervärdig och att det i dessa fall inte finns en enda gnutta förtjusning i min skräck.) Men det känns på något sätt bra att oavsett hur mycket vi människor bygger och förbrukar naturens resurser så är moder jord ALLTID kapabel att vara starkast. Vi KAN inte stå upp mot naturen även om människan ibland är dum nog att tro det.
Iallafall, mitt bästa minne från ett oväder var i Frankrike när det regnade så det sprutade ur stuprören, de svämmade över och vi satt ute på terassen (för det är ju varmt, france hallåååå) under ett tak och bara förundrades över alla dunder från åskan. Det mullrade och blixtrade så att himlen runt omkring vår skogsstuga blev helt vit.
Dagen efter stod det i tidningen om att campingen bredvid oss fått evakuera alla sina gäster, blixten hade slagit ner i flera stugor men hos oss hade bara elen gått. Så vi fick äta upp all Ben & Jerry för frysen la av – BÄSTA OVÄDERSMINNET ^^
Alice 15 Trollhättan storlek M
Mitt värsta, men samtidigt lite roliga minne såhär i efterhand ifrån ett oväder var nog i fjällen för ungefär 6 år sedan. Jag var där med familjen och några familjevänner. Vi var fem stycken barn som åkte tillsammans, två stycken som var lite äldre än mig, jag då som var 9 år och två stycken som var lite yngre, kanske 7 och 8. Vi åkte ganska branta backar och ibland åkte vi offpist i skogen. När vi kom ner till skidanläggningen hade det börjat snöa och var väldigt disigt (läs oväder) Vi skulle just åka till sittliften när jag upptäckte att en av de yngre var spårlöst borta. Vi åkte upp igen, men i och med att det var så disigt var det svårt att se någon framför sig så vi hittade inte honom, denna gång försvann även en av de äldre. Fatta paniken! Vi ville såklart inte säga till våra föräldrar så vi åkte upp igen och lyckades tillslut hitta dem, de hade båda fastnat i en otroligt djup snöhög efter snöovädret. Lyckligt slut! 🙂
Anneli 44 Stockholm
Mitt bästa minne var när mitt andrafödda barn föddes. Det var inte storm… bara kärleksstorm i mitt hjärta.
Elin, Stockholm, storlek 34, 15 år
Mitt starkaste minne av oväder är både det värsta och bästa. Det är från femte december förrförra vintern. Den dagen var det en stor snöstorm med klassvarningar hit och dit. Typ alla skolor var inställda, men jag kom iväg till skolan fast den ligger 1992999 km bort. Väl där fick jag inte lämna den igen. Vår läskigaste, nästan lite smågalna lärare skrek bokstavligen NU ÄR DU FAST och fast var vi, jag och några få andra stackars elever. Totalt var det jag och två kompisar som var där i min ålder och först tyckte vi livet var sämst, men medan våra andra vänner segade runt ensamma hemma hade vi hade en riktigt kul dag! Vi spelade spel, pratade och hade det allmänt mysigt. Efter det har jag fått en mycket bättre bild av min skola <3333 Älskar att vara i den. Typ. När min mamma till sist kom och mer eller mindre fick kidnappa mig från skolan och galna läraren ( hon ville att vi alla skulle sova över men nu hade mina kompisar redan flytt) tog det över 5 h att komma hem på grund av den äckliga snöstormen. Men då var jag ju på bra humör haha så det funkade okej fast det var så galet kallt.
Karin 32 år, Umeå
Mitt bästa/värsta ovädersminne är från när jag tog studenten. Alla mina 12 skolavslutningar före denna dag hade alla varit mer eller mindre somriga och för det mesta ganska solsäkra i södra Sverige.
På min studentdag var det 4 grader, storm och snöblandat regn!!!! Helt galet väder och väldigt ovanligt i juni.
Vi höll på att frysa ihjäl under dagen….det var ju inte direkt någon som var klädd för sådant väder. 2 timmar på lastbilsflaken och vi var blå om läpparna och helt nedkylda. Då skulle jag haft denna fina jacka!
Men, hur vidrigt väder det än var och hur blåfrusna vi var så var detta ändå en fantastisk dag, en av de lyckligaste i mitt liv. Och denna dag är ändå ett varmt minne i mitt hjärta!
Kram till dig Demi, du duktiga unga kvinna!
Glömde såklart storlek, 48 om det finns annars 46. Jackan ska rymma och värma en gravidkula
Hej, kan en ”tant” vinna hos dig? Jag heter Tessan och är 60 år och bor i Uppsala. Storlek 44 skulle nog passa mig.
Mitt värsta ovädersminne är inte när jag själv befann mig i det. Det var 2005 och hela familjen var i USA. Plötsligt ringer telefonen och det är vår granne på landet som talar om att det är storm hemma och massor av träd har blåst omkull på vår tomt. Som tur är hade huset klarat sig ganska bra, men tomten ser efter detta helt annorlunda ut än innan. Nu finns knappt några träd kvar till att ens hänga upp en hängmatta emellan.
Det låter som en jacka för mig. Jag –hatar- att frysa (använder
långkalsonger september–maj).
Mina uppgifter: Eva, Ekerö, strl 36, 42 år
Mitt bästa/värsta ovädersminne är när jag och en kompis var
i tioårsåldern, vi var nere på stranden med hennes familj då ovädersmolnen
började torna upp sig. Vi var ”vattendjur” och ville inte alls gå hem utan sa
att vi skulle stanna tills det började regna. Efter ett tag blev vi ändå sugna
på att gå hem, men det hade liksom blivit en grej att vänta in regnet. På skoj
började vi utföra en regndans för att få regnet att komma. Snart nog drog
ovädret igång – snabbare och starkare än vi hade kunnat ana. Vi rafsade
ihop våra handdukar och satte fart hemåt. Regnet var så intensivt så det kändes
som att springa genom en dusch. Än värre var det med alla blixtar, de brändes
av säkert var tredje meter – jag som normalt inte är åskrädd var tämligen spak.
Vi kom hur som helst hem helskinnade (om än dyblöta). Och regndans … man kan ju
bara inte tro på sånt, men jag har aldrig gjort om det:-D
Zara, 32, Hammarö, stl 38.
Mitt värsta ovädersminne är min studentbal. Var hur snygg som helst i champagnefärgat, långt fodral och stylad frisyr, men hade missat den lilla detaljen Paraply. Man kan väl säga som så att klänningen blev ganska genomskinlig. Fick rädda det med att knyta en sjal runt mig på ett ganska ohett sarongliknande sätt. Men kul hade jag ändå 🙂
Samantha, Sotenäs, storlek 34, 16 år
Mitt roligaste och värsta oväder minne är ifrån i somras. Då vi har ett årligt sommarkalas nere i samhället. Det var en massa olika säljarstånd med allt ifrån träskyltar till mobil skal. När vi började gå ner var det bara mulet, så vi trodde inte att det skulle bli något oväder. Väl där nere så står vi vid det ståndet där man köpte mobilskal, och det började först att blåsa i mängder, folks kepsar/kläder/paraplyer åkte i sjön och det blev kaos! Men det var bara början (haha) säljarna hade inte spänt fast deras marknads stånd, så vi som var närmast fick stå och dra tillbaka och hålla i stolparna så att det ej åkte i vattnet!! Marknaden stog typ vid en brygga. Efter det kom det ett hellregn utan dess like! Så vi fick ta och springa hem, väl hemma så går strömmen och vi skulle precis laga mat. Ingen ström eller något, så vi tänkte att vi beställer mat.. Men ingen svarar på Resturangen, efter flera försök får vi åka till resturangen och beställa maten där och vänta.. Och det visade sig att deras telefonslinga hade gått sönder.Haha den dagen kommer jag sent glömma!
Dagen slutade bra i alla fall 🙂
Ellen 17 år storlek 38
Förra året då det började snöa, så åkte jag och mina 3 nyfunna kompisar eftersom jag började gymnasiet då. Vi åt lunch på subway och åkte sedan in till stan och bara mysade. Det gjorde verkligen att vi trivs i varandras sällskap. Ps. Jag har varit sugen på att köpa en sådan jacka men tyvär så räcker inte CSN
Cassandra, 17, Stockholm, strl 38 eller S-M
Mitt bästa minne.. Får man välja två? Ett av dom är iallafall från när jag var liten, kanske mellan 4 och 6 år, och jag var ute på promenad med min mamma, pappa och hund. Hunden var min absoluta bästa kompis, hon hade orange päls och var mjuk; såg lite ut som en räv. Jag åkte pulka, ett sånt där tefat, ner för en backe och pappa kom på idén att spänna fast mig i hundens koppel och låta henne dra så att jag åkte ”släde” bakom henne. Snön var jättehög det året och det var första gången som min hund sprang i snö, så både hon och jag var överlyckliga när hon drog mig fullfart genom all snö.
Ett annat minne är från förra året. Jag och min pojkvän som då bara varit tillsammans i några månader fick för oss att åka pulka. Jag hade inte åkt pulka på hur länge som helst! Vi tog på oss för små täckbyxor som vi hittat i förrådet och tog våra pulkor och begav oss upp för Hammarbybacken. (som man inte ens får åka pulka i, rebeller ;P) Vet du ens hur lång den är? Speciellt när man har för små byxor som klämmer åt och vill knäppa upp sig själva i varje steg? Eller när man halkar bak tre steg för varje steg framåt, eller ramlar lite då och då? När vi kommit upp till toppen var jag nästan genomsvettig! Sedan åkte vi ner och även fast vi höll på att ramla ner för ett flertal stup var det ändå så jäkla kul. Vi höll om varandra och skrattade mer än någonsin förr 🙂 Vi åkte några gånger tills det blev för jobbigt att klättra upp och vakterna på snö-scooters fick syn på oss. Då gick vi hem, frusna som vi var, och drack hemmagjord varm choklad med grädde. Så mysigt 🙂
Linn, 16 år, Örebro, strl 38 eller S-M
Mitt värsta med samtidigt bästa minne från ett oväder är från detta år när jag och min bästavän skulle på en fest på valborg. Det börjar precis störtregna när vi är påväg till festen och smarta som vi är hade ingen av oss med paraply. Så vi fick komma till festen med mascara som rann ner för kinderna och hår fast klistrat till ansiktet. Ja, det var ganska pinsamt! Men nu i efterhand skrattar vi bara åt det haha!
Mitt vackraste ovädersminne är från en sommar då min väninna och jag hyrde en liten sommarstuga vid vid sjön Skagern.
Det hade varit en underbart varm och härlig dag. På kvällen började det blåsa upp och mörka
moln tornade upp sig. Åskväder på gång! Det kom allt närmare. Mullret var skrämmande och
vi räknade tiden mellan blixt och knall. Nära oss nu! Men det verkade som om blixtarna drogs mot vattnet och bara slog ner i sjön.
Till slut var det alldeles mörkt ute och man kunde se blixtarna lysa upp himlen mest varannan sekund. Vid det här laget hade vi nästan glömt bort att vara rädda och satt bara fascinerade och betraktade det oupphörliga blixtrandet som lyste upp himlen – och sjön – långt in på natten.
Det var otroligt vackert och ett oförglömligt minne.
Sophie
.
love.bridey.se
Fannie Axelsson, Hammarö, large, 16år
Den här jackan skulle vara den bästa julklapp jag skulle kunna ge min mamma!!
Mitt värsta ovädersminne är när min familj och jag skulle åka båt ifrån farmor och farfar (ca 3 mil med båt). När vi var mitt ute till sjöss, alltså vi såg inte land någonstans, så börjat det storma men vi tänker att vi kommer hinna ändå. Tills vi får bensinstopp på båten. Vid det här laget trängs jag och mina bröder på golvet för att i ett desperat försök undvika att bli blöta (vi har inget tak på våran båt). Båten stannar alltså och medan mamma och pappa försöker fylla på bensintankar med bensin från våran extra dunk (som vi tack och lov hade med oss) slår vågorna mot båten jättehögt! När vi sedan får igång båten igen blir jag akutkissnödig men inte hinner jag kissa inte! Precis när vi hade kommit i hamnen så började det åska! Så vi hafe väl tur i oturen.
Jag vill jättegärna vinna jackan till min mamma!
Hej! Jag heter Ellen Hanshoff, är 16 år och bor i Stockholm och bär storlek S.
Mitt värsta ovädersminne var när jag seglade för kanske 2 somrar sedan. Vi seglade över till Åland och befann oss mitt på havet utan att se en glimt av land. Det var höga vågor och blåsigt och vår lilla segelbåt gungade som bara den. Helt plötsligt kommer en jätte våg, det kändes som en tsunami, som dränkte hela vår båt. Jag som är båtvan måste erkänna att det där var riktigt läskigt men samtidigt lite coolt. Hela familjen stod på båten vettskrämda och blöta från topp till tå.
Ha en bra jul, kram
Marwa, 15 år, strl S.Jag bor i Falköping.
Mitt roligaste/värsta minne från ett oväder var när jag och min kusin tog fel buss och var tvungna och gå runt hela stan när det var snöstorm. Och jag hade på mig låga skor och det resulterade i att jag fick massa snö i skorna. 🙂
Rågerrosy igen! Ghaaaad i want this. Så fucking cosy dags för bullar snart? Passar söndag? Tänker på dig din lilla bloggsnobb
Mitt roligaste/ bästa minne av ett riktigt oväder var när jag tillsammans med min morfar och min kompis var på en camping. Regnet verkligen öste ner, i fjärran blixtrade det och mullret ekade genom molnen. Så jag sprang ut i spöregnet i bara bikini och en handduk och sprang fram och tillbaka medan dem andra stod inomhus och ropade att jag var galen. Men man kände sig så fri och därför är detta mitt bästa minne av regnet 🙂
Mitt namn är Jasmine Elmgren, 15 år, Göteborg
Och jag bär storlek S 😉