Öppen fråga till mina läsare:
Har ni någonsin upplevt frustrationen i att ha haft ”Bump n’ Grind” med R. Kelly på hjärnan i över ett dygn? Det är en väldigt ypperlig känsla. Sitter just nu rakryggad med skjorta vid ett skrivbord och gungar i huvudet till ”I don’t see nothing wroooOOOOONG WITH A LITTLE BUMP N GRIIIND”(<hur det låter i mitt huvud varannan minut).
Om ni har upplevt detta vill jag ge er en kram för att ni tog er ur det. Om inte lär ni ha det nu efter detta inlägg. Kram!