Annons



Att flytta hemifrån


sånaken

Del 3

Kapitel 2

Att flytta hemifrån

Skärmavbild 2014-06-19 kl. 01.54.05

För några månader sen (okej det var inte så länge sen men för berättelsen skull och för att jag inte ska låta som en bortskämd brat så var det så) så skulle jag för allra första gången tvätta själv i tvättstuga. Jag hade sorterat min tvätt (i färg, och inte plaggmässigt som jag hade gjort innan. Så. Smart.), burit ner allt och satt på maskinerna rätt. Jag gick upp i lägenheten och var stoltare än en duvmamma som sett sin unge falla ur boet och flyga i väg. Och så går de där 47 minuterna, jag kommer ner och SÅ HAR JAG STÄLLT BÅDE SKÖLJMEDEL OCH TVÄTTMEDEL PÅ TVÄTTMASKINEN. Det såg ut ungefär som en mindre tvättstugestrand med en minisjö. Det är ungefär så mina erfarenheter av att vara ensam hemma och försöka klara mig själv ser ut.

Annons

Jag vet inte hur eran vision om att flytta hemifrån ser ut, men jag har funderat länge länge (på hur fan jag ska klara mig) och längtat men samtidigt fruktat den dagen. En för många gånger har jag gjort tumblr-album på mobilen fyllda utav tips och trix till studentboenden, suttit och pratat med min vän om hur vi ska ha det i varenda lilla hörn och drömt mig bort. Inte för att jag skulle hantera det särskilt bra, skulle antagligen bryta ihop efter första veckan och undra varför toalettpappret inte kommer till toarullen själv (jag menar hallå???).

Men det här är min lilla dröm, en liten liten verklighet som ska bli min. 

Skärmavbild 2014-06-19 kl. 01.54.15

Dörren glider försiktigt upp och jag ser i ögonvrån hur hallen lyses upp av trappuppgångens gula lysrör. En skugga smyger in, trots att hon vet att jag är vaken. Det är jag alltid.

Jag sitter på fönsterbrädan och blickar ut mot Stockholm. Det ser nästan ut som ett litet New York härifrån, och jag kan inte låta bli att känna mig stor och mäktig därifrån jag sitter. Som om allt nedanför mig vore ett myrstack och alla berusade människor som stapplar runt är mina små arbetare. Skjortan som är slängd över axlarna på min bara överkropp är kylig, och jag drar igenom armarna då jag känner en lätt vindpust efter att hon stängt dörren. Små små steg och ljudet av en lyckad kväll kommer gåendes mot mig. Ett litet huvud kikar fram bakom dörren, och hon ler när hon ser mig. Hon undrar varför jag jämt stannar uppe, trots att jag ska upp tidigt. Och jag svarar med min mest poetiska stämma att natten är min bästa vän, att natten gör mig hel. Jag får himlande ögon till svar och så slänger hon i vanlig ordning upp kvällssushin på bordet. Min mage blir lika lycklig som min själ (sushi gör hela kroppen lycklig) och vi äter tills vi inte orkar sitta rakt upp, utan måste lägga oss på vardagsrumsgolvet

Tv:n står på och jag har tittat på Sex And The City för tredje gången sen vi flyttade hit. Jag kurar ihop mig i hennes famn och hon somnar dreglandes på mitt huvud. Då kan jag inte låta bli att tänka hur mycket jag tycker om denna människa, och inte heller kan jag låta bli att ta av hennes klackskor som har varit burna en för många timmar denna kväll, lägga en kudde under hennes huvud och breda ut en filt över hennes kropp som ligger i den värsta ställningen jag sett. Skulle jag tejpa med vit tejp runt om henne skulle det se ut som i en film på brottsplatser när människor faller från höga byggnader och bryter alla ben. Inombords är jag överlycklig för att få ha sängen för mig själv i natt, och jag somnar sådär som man bara gör ensam, typ som ett X.

Morgonen därpå vaknar jag av en duns. En sådan där ”någon-sov-på-golvet-och-välte-vardagsrumsbordet-duns.”. Ett litet lyckorus fyller mig och jag brister ut i skratt då hon ligger på golvet med gårdagens chips och dipp i ansiktet. Hon vaknar varken av mitt skratt, eller när hon ligger och mumlar samt smetar in hela kroppen i gräddfil. Hon vaknar inte ens när jag högljutt står och gör smoothie (på det enda vi hade i kylskåpet, vilket var en halv kiwi, ett paket vaniljglass och tre sushibitar samt wasabi från igår.) (Sushin fick inte vara med. Funderade dock på att hälla i wasabin, tanken var extremt lockande) och det låter som om någon försöker våldta en jävligt hård morot med en slö mixer. Jag viskar hennes namn och pillar på henne med foten. Säger att ”jag måste gå, annars hinner jag inte med bussen.” och lämnar smoothien och en macka på soffan (som lyckligtvis stod på samma plats under hela natten). Dagsljuset slår mig på käften som ett ragg man aldrig ringde upp och jag småjoggar till stationen med blicken mot marken för att inte avlida av överexponering irl. Alldeles alldeles euforisk är jag, och det är svårt att acceptera att man inte alltid kommer att vara med varandra på det här sättet. Min allra bästa vän och jag, hon som jag lämnade hemma däckad med chips mellan tuttarna.

Skärmavbild 2014-06-19 kl. 01.54.05

Såhär vill jag att det ska vara. Sena nätter, tidiga mornar, att göra söndagar meningsfulla, kolla på serier i all oändlighet (helst om och om igen), äta sushi trots att det är dyrare än ens dagslön, bo med någon man älskar och äta nudlar dom tre sista veckorna varje månad för att man är så jävla pank. Längtar gör jag nog inte, men det ska bli ett sånt stort och fantastiskt steg att ta. Alla småsaker man inte tänker på som plötsligt ska ta hand om. Jag vet inte ens vad en amortering betyder?? Låter som en fiskart. Och att jag ens funderar på hur jag ska klara mig, trots att jag tre timmar senare kan känna mig till 100 % vuxen. Men sådant där löser sig, precis som allt annat här i livet. Precis som chips mellan tuttarna och gräddfil i ansiktet. Vi kommer göra så många rätt och så många fel. Förhoppningsvis lär vi oss av felen och gör om det som är rätt. Typ, ställ inte diskmedlet på tvättmaskinen. Den skakar. Tvättmedlet välter. Du kommer ha en hel flod att moppa upp.

Och om du inte lär dig, då har du åtminstone ett dussin anekdoter att berätta. Och det är bättre än en lyckad tvättning! 

TAGGAR
2 kommentarer | Translate
OM DEMI

Demi Vincefi är 17 år och har en oklanderlig känsla för trender då hon tillbringat större delen av sin uppväxt i CHICS korridorer med sin stylistfaster Csilla.
 Demi ser inte studentbudgeten som ett hinder utan snarare som en utmaning till att vara kreativ både stil- och trendmässigt. I bloggen följer vi hennes vardag med kompishäng, medryckande pysseltips, stylingknep och inspirerande outfits med en blandning av lyx och budget. Demi har bloggat sedan oktober 2013 och har redan hunnit bli mångas favorit teen. Välkommen till bloggen!



ARKIV








Laddar http://demi.chic.se/mochi-arirang/