Annons




sånaken

Del 2

Kapitel 2

Att släppa taget

Skärmavbild 2014-05-04 kl. 11.28.54

Häromdagen fick jag ett mail från en tjej som hade läst en av mina texter om kärlek och bad om hjälp då hon fann det svårt att sluta tänka på sitt ex. Då började det snurra i mitt lilla mushjul och jag kom på hur svårt det faktiskt är att släppa taget. Att bara låta allt gå.

Annons

Många av oss har nog suttit där på sängkanten med vår vän, gråtandes och blivit tröstad.

”Glöm det. Du förtjänar mycket bättre, han vet inte vad han går miste om.”

Och man svarar tyst i huvudet att inte fan vill jag glömma. Och inte fan förtjänar jag bättre när han var det bästa jag haft.

Samtidigt vet man någonstans djupt inom sig att den där tröstande vännen har lite rätt ändå. Men man vill inte ta åt sig, man vill ju bara vara där med den man tycker så fruktansvärt mycket om. Ingenting annat finns och ingenting annat spelar någon roll.

Det är ganska läskigt att se egentligen, hur lätta människor kan vara att bara bryta sönder. Som små tandpetare går vi av på mitten och ligger som hjälplösa pinnar utan någon slags insikt om ens egen värdighet och väntar på att den där någon ska komma och limma ihop en igen. Men sen då? När denne någon bara använder en igen för att skrapa bort sitt skit och så går man sönder ännu en gång? Jag önskar att fler människor kunde bryta sig ur den där mörka lilla lådan dom stänger in sig själva i. Alla kommer förhoppningsvis ut någon gång, men det finns så många stunder då man suttit med den där vännen och sagt att du förtjänar bättre och så svarar vännen ”ja men visst gör jag det. Förstår inte varför jag inte kunde se det förut.” Och då blir man sådär innerligt stolt och vill bara krams och undrar vad det var som tog sådan tid.

Skärmavbild 2014-05-04 kl. 11.29.01

Jag har faktiskt aldrig dumpat någon som jag haft ett seriöst förhållande med, så jag vet inte hur den processen känns. Men jag kan bara tänka mig hur många gånger mer smärtsam den måste vara. Förstå att leva med vetskapen om att man kanske har gjort sitt livs värsta misstag, och att det är alldeles för sent för att gå tillbaka och be om ursäkt. Dessutom är det aldrig med lätt hjärta man går vidare när man vet att man sårat någon man någon gång älskat. Varje fall är självklart speciellt, men jag tror att jag är ganska lik många andra när jag försöker släppa taget. Först är jag alldeles trasig och gråter och skriksjunger med till alla ballader som finns tills snoret kväver mig. Efter det kommer stadiet då jag ger upp, försöker hitta positiva saker, glömmer nästan lite hur ont det gör och sen så efter ungefär en månad så BAM går jag sönder igen och undrar vad meningen med livet är om livet ska levas utan honom. Och sen efter några månader så…poff är allt borta. Inte ett enda minne av hur kasst jag mådde efter första gången jag blev lämnad finns kvar i min hjärna. Mina vänner vet, och jag vet. Men det är inget jag minns. Vilket är väldigt väldigt skönt. Annars hade jag varit så mycket räddare för att våga älska igen.

Så, hur gör man då? När allt känns tomt och fel och man knappt kan lyssna på en enda låt för att alla texter och alla melodier påminner om just honom?

Helt ärligt så vet jag inte. Det är något jag inte kommit på än. Men jag tror att det är lite som att försöka gå ner i vikt.

Man kan testa alla möjliga genvägar, 5:2 dieten, inte tänka på honom alls bara för att bryta ihop vid veckans slut, banta helt bara för att gå upp massa i vikt och sakna så mycket att du spricker, ta massa piller och bli beroende av något som får dig att må sämre än vad du gjorde innan. Men vi alla vet att alla dom här metoderna inte kommer fungera i längden. Precis som att den bästa metoden är och kommer vara att äta rätt och träna rätt, kommer det gälla detsamma när du försöker släppa taget om någon. Gråt rätt, skratta rätt.

Gråt när du känner för det. Trösthångla, skrik, prata med alla och ingen om det, gråt ännu mer, skriv ner vad du känner i en liten bok, bränn den, gör exakt vad du känner för. Och som jag svarade i mailet till tjejen:

Du skulle aldrig varit ledsen om han inte gjort dig lycklig. Glöm inte det.

 

TAGGAR
Kommentera | Translate
OM DEMI

Demi Vincefi är 17 år och har en oklanderlig känsla för trender då hon tillbringat större delen av sin uppväxt i CHICS korridorer med sin stylistfaster Csilla.
 Demi ser inte studentbudgeten som ett hinder utan snarare som en utmaning till att vara kreativ både stil- och trendmässigt. I bloggen följer vi hennes vardag med kompishäng, medryckande pysseltips, stylingknep och inspirerande outfits med en blandning av lyx och budget. Demi har bloggat sedan oktober 2013 och har redan hunnit bli mångas favorit teen. Välkommen till bloggen!



ARKIV








Laddar http://demi.chic.se/full-of-fruits/